En mycket oväntad möjlighet dök upp efter världscupdeltävlingarna i Tjeckien och det är att jag faktiskt är en av de löpare som har en möjlighet att vinna årets totala världscup! Om än en liten, teoretisk möjlighet, men ändock en möjlighet...

Men först - en utvärdering av världscupen i Liberec, Tjeckien:

Jag åkte dit med tuffa förutsättningar...kroppen svarade inte alls efter att jag jobbat som en tok efter VM. Hjärnan var slutkörd och varken slappnade av nattetid eller var alert dagtid. Koncentrationsförmågan för att genomföra rena orienteringslopp letade jag efter som en nål i en höstack (vilket SM-resultaten gav klara besked om) och jag erkänner att jag hade stora tvivel kring om- och hur jag skulle vända detta.

Vad är det då som gör att jag åker till Tjeckien och tänker att jag skall kunna representera Sverige - världens bästa landslag ...??? Jo, det gör jag för att det i världens bästa landslag finns världens bästa ledare/coacher, vilka gav mig förtroendet och visade att de ville hjälpa mig tillbaka på rätt spår. Genom gediget mentalt arbete, funderande och skissande på hur jag systematiskt kunde arbeta mig tillbaka till ett genomförande i praktiken så kunde jag stå på startlinjen och känna mig trygg inför uppgiften. Inte med resultatmålet att vinna tävlingen, men med en stark tro på att jag skulle kunna få ut min fulla kapacitet denna dag.

Hur gick det då? Jo, jag blev 9:a i medeldistansen, en kontroll från fullt nöjd. Detta följdes sedan upp av att jag behöll min 8:e placering (Helena startade inte) under jaktstarten, där jag gjorde en grym insats med egen orientering nästan 11km!! Upplevelsen av detta lopp slår det mesta detta år och förutom nya chanser med en tryggare uppladdning till helgen är jag alltså med och fightas om framstående placeringar i den totala världscupen!