Jag tycker verkligen OM att det är många som tar sig ut i längdspåret och motionerar, men idag kändes det som att lite mer ödmjukhet och mindre ego hade varit trevligt ute i spåret...

Visst skall vi ibland trotsa jantelagen och ta för oss men inte fasen innebär det att man skall släppa allt man har för händer och fötter så fort det plingar i telefonen!?! Jag förstår verkligen inte att det skall vara nödvändigt att ställa sig mitt i spåret och med stavarna släppta rakt ner när det skall svaras...och hur kommer man ens på tanken att plocka av sig skidorna och vandra i bredd med skidorna på axeln och således trampandes upp en bred stig med pjäxorna - mitt i skejtspåret!!

Ja, jag skejtade idag. Eller försökte iaf. Lite av min bitskhet kommer sig säkert av att jag blev besviken på såväl min armstyrka som mitt glid och teknik (brist på samtliga) och därmed hade svårt att komma upp i puls på mina intervaller, MEN lite hyfs i skidspåret är väl inte för mycket begärt?

Idag var det otroligt svårvallat med blöt nysnö i luften och runt nollan, så jag förstår om många hade svårt att inte behöva saxa såväl uppför som på platten, men ett tips till nästa gång är att INTE välja det kuperade spåret en sådan dag! Det finns i Sälenfjällen ganska begränsat med skejtmöjligheter och idag kändes det som att jag befann mig mitt i gröngölingsspåret. Undrar om det egentligen inte vore ganska bra med ett rent nybörjarspår på skidställen....ny marknadsidé kanske =).

Dagens glädjeämne var iaf attjag tillslut hittade mitt pulsband, som varit spårlöst försvunnet i över ett dygn. Efter att ha packat upp och ner varje plagg i min väska en sisådär tre gånger, samt röjt i torkskåpet, Davids väska m.m. så hittade jag det fullt synligt och mitt framför ögonen på mig - på diskbänken!! Antingen är alla i vår stuga blindstyren eller så har de andra slagit dövörat till när jag frågat efter pulsbandet, ELLER så kanske ”någon” hittat det bland sina saker och smugit fram det lite fint...;-). Nä, jag är nog bara ett blindstyre.