Lena som junior

Ny klubb och så småningom juniorlandslaget

I samband med min gymnasietid och flytt till Huskvarna började jag träna mycket med IKHP. Då mina jämnåriga i Nässjö OK inte längre visade lika stort intresse för orienteringen valde jag att gå vidare med min satsning och bli en del av den breda damtruppen i IKHP istället. Beslutet var inte enkelt, speciellt som många ansåg att jag borde avvakta ett ev. byte tills seniorsteget skulle tas, men jag gick ändå min egen väg. De första junioråren bjöd, förutom tävlande inom distriktet,  på sporadiska starter i juniorcuper och deltagande i kavlar/stafetter. Jag fick ofta chansen att springa startsträckan i seniorstafetterna och det passade mig som hade löpstarka ben att kombinera den egna tekniken med möjligheten att låta andra sköta delar av orienteringen. Då jag inte lyckades lika bra individuellt var det svårt att klättra uppåt i lagen, vilket ibland var svårt att acceptera,  men så här i efterhand kan jag se det som positivt att jag tvingades bättra på min jämnhet och jag lärde mig mycket av att få fightas med seniorerna.

JSM på Gotland var för mig ett litet genombrott individuellt och jag vann bland annat kort-kvalet med 2 minuter. Även om finalinsatsen bara räckte till en 7:e plats och på långdistansen en plats hade jag höjt mig en nivå och visat att jag hade potential. Detta var jag själv inte så medveten om men Marita Skogum, som tillträdde som förbundskapten inför 2000, hade noterat min framfart och lät mig under våren 2000 följa med till Tjeckien på förberedelseläger inför sommarens JVM.

Det blev så småningom också start för mig på JVM men som så många gånger förr hade jag svårt att få till ett bra lopp rakt igenom. På kortdistansen låg jag runt 5:e plats med ett fåtal kontroller kvar men en stressad avslutning ledde till en blygsam 20:e plats. I stafetten gick det betydligt bättre men efter att Lina Bäckström och jag själv växlat parallellt med vårt förstalag hade vi ingen avslutare pga att Kajsa Nilsson var sjuk. Bara att få vara med om ett JVM sporrade mig ordentligt och jag bestämde mig för att jag nästa år inte skulle vara nöjd med "att bara vara där" utan då ville jag även fightas i toppen.

Sista junioråret gick riktigt bra och jag plockade flera delsegrar i juniorcupen samt ett NOC-guld på kortdistans.  Även om jag som bäst blev 4:a på JVM-korten och dessutom petades ur lag 1 så kunde jag bita ihop och vinna O-ringen dryga veckan efteråtoch att hålla hög nivå flera dagar i sträck var en stor framgång för mig. Mot slutet av säsongen fick jag chansen att åka på min första senioraktivitet, Euromeeting.