25:e plats på EM medeldistans var inte ett resultat som fick David att göra glädjeskutt. Om det hade varit 13:e, 17:e eller 42:a hade inte spelat större roll för det var en 4min stor bom på 2:a kontrollen som förstörde dagen och det är den som riskerar att störa mer om den inte bearbetas.
I träningsdagboken noterar David antalet spikade kontroller efter såväl träning som tävling och statistiken talar för ytterst små misstag och mycket sällan. Jag kan inte ens komma ihåg när David senast gjorde ett misstag större än 2 min och då känns 4 min som en evighet och samtidigt konstigt. Ibland inträffar det dock och att det nu skulle ske på ett stort mästerskap var kanske inte så vältajmat men samtidigt kan man vända på det och se att siffrorna nu indikerar många prickfria lopp framöver! "Vid varje stolpe ut kommer du närmare nästa stolpe in" som jag brukar säga ;-)
Framgång och motgång uppvisar stora skillnader men också en viss likhet - det är hanterandet av dem som bestämmer hur framtiden ser ut. Om alla vägar vore spikraka och gemensamma för alla skulle det inte finnas så mycket till utmaning och det är väl ändå utmaningen som är den stora drivkraften?!? Det har varit en hel del turbulens kring EM-uppladdningen (jag får ta på mig en del av det men det har även handlat om skadeproblem som störningsmoment) men jag tycker ändå att det var rätt av David att åka dit och ta chansen. Tyvärr föll det inte ut maximalt den här gången men den risken finns överallt och det handlar om att våga misslyckas för att kunna lyckas. Hur skulle det se ut om alla stannade hemma från jobbet bara för att de inte var 100% säkra på att dagens arbete skulle bli perfekt? Får man sparken för att man har en dålig dag eller är det resultatet över en längre period som räknas? Alla kan inte vara vinnare jämt men alla kan göra ett försök för att nå dit, eller till sina egna ribbor. Det är bara att gratulera Thierry och Heli till EM-gulden och kämpa vidare om de återstående medaljerna.
Go Sweden i stafetten!
Lämna en kommentar