Med en dryg veckas distans till EM har jag nu summerat dagarna i Lettland och lagt detta mästerskap bakom mig. 25:e platsen på medeldistansen var långt ifrån mina förhoppningar och jag kan konstatera att jag presterade urkass orientering i det tillfälle då jag skulle vara på topp. Vid stafetten gjorde jag ett bra lopp tekniskt, men hade tyvärr inte den rätta farten i kroppen och med en smärtande hälsena var det svårt att springa avslappnat.
Redan den andra kontrollen förstörde mina förhoppningar om en topplacering vid medeldistansfinalen och när jag efter ett fyra minuters misstag lyckades hitta kontrollen var jag ikappsprungen av hemmalöparen Martins Sirmais. Resten av loppet höll jag mig bakom Sirmais och när orienteringen började bli enklare mot slutet var min kraft slut och jag kunde besviken lunka imål 5,38 min efter segrande fransmannen Thierri Gueorgiou.
Stafetten har jag under de senaste åren uppfattat som en distans som brukar passa Sverige bra och med samma laguppställning som vid fjolårets VM-silver i stafett var förhoppningarna stora om en ny topplaceringen. Tyvärr hade Peter Öberg på förstasträckan en lika dålig dag som jag hade på medeldistansen och bommade stort redan tidigt i loppet. Då jag växlades ut på en 24:e plats hela 7:58 min efter Sveriges andralag som ledde tävlingen efter en kanonsträcka av Erik Öhlund på första. I en internationell mästerskapsstafett är det mycket svårt att plocka in tid på de ledande lagen, men efter att jag orienterat rätt på min sträcka och Emil visat riktig mästarklass på sista kunde vi springa in som 9:e lag, 6:34 min från segrande Ryssland. Sveriges andralag gjorde en bättre insats och slutade 6:a i tävlingen.
Under de första dagarna efter hemkomsten från Lettland har min motivation varit låg och jag har varit osäker på hur jag ska lägga upp min träning framöver, vilket främst har orsakats av de smärtor jag haft i höger hälsena sedan tiomila. I tisdags träffade jag läkaren Per Herbertsson som undersökte mig och misstänkte att jag fått s.k. kärlinväxt i senan. Efter ultraljudsundersökning i Stockholm under torsdagen förra veckan kunde jag få detta bekräftat och har nu äntligen fått en förklaring till de smärtor jag känt under en dryg månads tid.
Enligt läkarna skall kärlinväxten inte påverkas av att jag fortsätter springa med jämna mellanrum, och jag har därför beslutat mig för att åka med på jukola kommande helg. Jag har också fått ett träningsprogram med excentrisk styrketräning för vadmusklerna (M. Gastrocnemius, M. Soleus) som jag skall genomföra tre gånger om dagen under tolv veckor. Om jag har fortsatta problem då kommer jag eventuellt få göra något enklare ingrepp där man skapar en blödning i hälsenan för att på detta vis få blodkärlen att transporteras bort.
Helgen som varit har jag och Lena tillbringat i Huskvarna där det var svensexa och möhippa för Stefan Sandahl och Helena Sönsteröd. Blev verkligen en lyckad tillställning med mycket sociala aktiviteter och lite träning däremellan. Helgens höjdpunkt var definitivt paintball-matchen under fredagskvällen. Var orolig i början av spelet då det föreslogs att det skulle vara IKHP mot Mårdarna, och fick därför hålla mig rejält gömd bland buskarna för att inte bli skjuten. Mot slutet gick jag mer på offensiven, men klarade mig ändå från motståndarnas kulor :-)
På fredag förmiddag kommer jag att resa till Jukola för att springa 6:e sträckan i mårdarnas lag. Många löpare har förbättrat sig mycket under den senaste tiden och jag tror att det kan gå riktigt bra för oss om vi lyckas hålla ordning på orienteringen. Framåt sett var det tänkt att jag skulle åka på VM-tester och sedan VM. Jag har bestämt mig för att prioritera läkningen av min skada före alla tävlingar och kommer därför inte ta beslut på huruvida min plan kommer att se ut framöver förrän dagarna innan. Under den närmsta tiden blir det istället av att försöka njuta av sommarvärmen och hitta en belastning i träningen som jag klarar av.
Kommentarer
Lämna en kommentar