"Målsättningen måste sitta i hjärtat" skrev Johan Ivarsson om i SMOF:s tidskrift Reflexen för ett antal år sedan och dessa tankar har jag kommit tillbaka till i minqa funderingar kring den situation jag nu befinner mig i. Johan sade mycket klokt och jag konstaterar att det gäller än.
Jag har fått klartecken att träna tuffare igen men upptappningen skall givetvis ske successivt och smart. VM är ju sedan ett tag tillbaka uteslutet och även om det kändes bra när jag provlöpte de svenska VM-testerna nere i Tjeckien så är det beslutet nu accepterat. Ett VM innebär en stor anspänning, och framförallt psykisk påfrestning, vilket i kombination med hög värme, maxprestation fysiskt m.m. gör att jag riskerar att utsätta mig för alltför många riskfaktorer vid ett och samma tillfälle. Redan efter VM i Ukraina började tankarna snegla mot Tjeckien och detta faktum gör det omöjligt för mig att påstå att jag inte skulle gå runt med en stor laddning och anspänning redan nu, även om VM inte startar förrän om två veckor. Därmed lämnar vi VM-tankarna!
Ok att träna men hur??
Den ovisshet jag haft kring när jag kan få vara med "på banan" igen har avspeglat sig i ett apatiskt tillstånd när det handlar om att planera träning. När inget givet mål har funnits har det varit lätt att skjuta träningen till morgondagen och vilodagarna har ökat markant. Visst vill jag träna men jag har svårt att se meningen med varje pass i det långa loppet och de tuffare passen har det dessutom funnits en viss osäkerhet kring och då har jag absolut inte kunnat motivera mig till dem. Tyvärr är det också så att det är de hårdare passen som ger den bästa njutningen/tillfredsställelsen och det är nog detta som fått mig att lätt avstå. Igår drog jag dock igång mer ordentligt och den här veckan anser jag mig ha ett träningsupplägg. En stor del av passen framöver kommer att göras i samband med mindre sommartävlingar och det känns roligt att passa på att vara semesterorienterare när utrymme ges. Eventuellt blir det i helgen tältande i samband med, den för mig nyupptäckta, Morokuliens 2-dagars.
Målsättning i hjärtat
Hårda diskussioner har jag haft med Matti Envall gällande att våga satsa på en eller flera förutbestämda distanser på VM, alternativt andra tävlingar som betyder mer än övriga. Till en början var det svårt för mig att våga välja bort satsningen på någon distans, med motiveringen att testerna skulle vara avgörande, men idag har jag verkligen förstått hur bra det var för mig att han pushade mig till ett val. Det var dock inte så enkelt att jag direkt efter valet förlikade mig med tanken på att det endast var sprint och lång som gällde (inför Ukraina) och därmed fortsatte jag träna halvhjärtat för både medel och lång ända fram till testerna. Efter bekräftelsen att jag verkligen skulle springa långdistansen satsade jag givetvis hårt på den men jag kände under VM-loppet, speciellt som jag i inledningen tappade en lins, att det fattades lite trygghet i ryggmärgen för att jag skulle hålla hela loppet ut. Inför årets VM har jag varit betydligt mer bestämd i min satsning och då har också träningen fungerat bättre och känts lättare att genomföra. Denna bestämdhet försöker jag nu hitta tillbaka till och när jag i dagarna fått klartecken att sikta på en "comeback" till höstens SM så har träningslusten kommit tillbaka med högre kraft. Att ha ett mål betyder så mycket och om man verkligen känner för sitt mål går det nästan av bara farten!
Kommentarer
Lämna en kommentar