OS är hett stoff och jag har redan sett mer av vissa idrotter, bland annat simning, under detta OS än vad jag gjort totalt innan. Idag hörde jag svenska kommentatorer diskutera det tighta programmet för de frisimmare som vill dubblera i 50m och 100m och då jag länge funderat kring upplägg inom vår sport vill jag nu uttrycka mina tankar kring dessa, främst på o-ringen.
Efter årets o-ringen proklamerades att det nu är slut på elitens gräddfiler och dags för oss elitlöpare att springa fem tuffa dagar som alla andra. Visst kan jag hålla med om att 5-dagars bör vara 5 dagar och inget annat men jag anser då att vi också skall få en ärlig chans att förbereda oss för att prestera på topp. Ett upplägg med kvällsprestationer följda av morgontävling dagen därpå ställer höga krav på återhämtning och det kan till och med vara en nackdel att vinna etapper jämfört med att placera sig som 4-10.
Som exempel vill jag lyfta fram årets publiksuccé, sprinten vid Högfjällshotellet, och jag påstår att det utifrån ett totalperspektiv kan ha varit bättre för de bäst placerade svenskarna Peter Öberg och Annika Billstam om de hade varit några sekundrar långsammare just denna etapp. Båda uttalade att de hade haft svårt att sova efter sprinten och det kan ha haft viss påverkan på det långdistansresultat som de båda hade behövt göra lite bättre för att vara med och slåss i totalen. En pallplats innebär stort mediauppbåd och oftast även dopingkontroll, vilket kan leda till en väldigt sen kväll och svårt att disciplinerat sätta mat, dryck och sömn främst. Bara att springa sent på kvällen kan för många ge en ”speedad” känsla och svårt att somna men det är förstås något som är lättare att träna på hemma, jämfört med bemötandet av övrig uppståndelse och dopingkontroller. (Givetvis finns det undantag som visar att det går att klara av både media och dopingkontroller, såsom Hausken och Kauppi, men de har också rutin inom dessa procedurer)
Liksom i år ser det i nuläget ut som att nästa års upplägg (se utdrag från arrangören längre ner) gör att den inledande kvällstävlingen, följd av en långdistans, kommer att ha stor påverkan på totalresultatet. I år sprang vi sprint först men 2009 är det en ordentlig långdistans som löparna ställs inför och därmed en ännu större tömning av kroppens depåer.
Brister vid dopingkontroll i Småland
Att dopingkontroller kan vara bristfälliga har jag egen erfarenhet av och detta just vid o-ringen i Småland 2005. Efter målgång blev jag ”haffad” som slumpmässigt utvald och det har jag inget att anmärka på. Tyvärr var det denna gång en underbemannad kontrollstyrka, vilket innebar att min kontrollant skulle ta emot även en manlig löpare och jag blev därmed tvingad att stanna inom synhåll för kontrollanten tills det var avklarat. (damerna startade före herrarna) Kläder, dricka, mat, nedjogg m.m. blev alltså inte vad jag tänkt mig men även om jag idag skulle klara situationen betydligt bättre, bland annat genom att hävda mina rättigheter mer bestämt, hjälpte det inte mig där och då. Krafterna till följande dags tävling avtog med väntetiden och därför hoppas jag innerligt att 2009 års dopingkontroller sköts på ett bra sätt.
Ge fina insatser i sprint och medel mer status
De bästa löparna på långdistansen placerade sig enligt följande i sprinten:
Tero Föhr 17:e (+1.00)
Baptiste Rollier 11:a (+0.43)
Dimitry Tsvetkov 62:2 (+2.57)
Oeystein Kvaal Oesterboe 6:a (+0.29)
Mats Troeng 14:e (+0.53)
Anne-Margrethe Hausken 1:a
Minna Kauppi 3:a (+0.22)
Ingunn Hultgren Weltzien 5:a (+.044)
Emma Engstrand 4:a (+.031)
Sofie Johansson 11:a (+1.14)
MEN då tidsavståndet i sprinten inte påverkade totalen nämnvärt, jämfört med de differenser som uppstod under långdistansen, så var det mer värt med topplopp i den senare. (Klart större omkastningar i herrklassen) Här skulle jag även vilja slå ett slag för att sprinten bör viktas bättre mot de övriga distanserna för det är inte att förakta att vinna en sprint med stor marginal. Kanske kan man multiplicera sprinttiderna med 5 eller 6 samt medeldistanstiderna med 2 för att få en någorlunda rättvisa i totalen! (tänker mig en jämförelse med 80-90min långdistans)
Alla detaljer för bonussekundrar inspirerat av ”tour de ski” är ännu inte klara men på o-ringens hemsida kan man i nuläget se det tänkta upplägget med distanserna:
Etapp 1 - masstart lång - kvällstävling O-Ringentorget
Etapp 2 - långdistans
Etapp 3 - sprint - kvällstävling Eksjö centrum
Etapp 4 - medeldistans
Etapp 5 - jaktstart långdistans
Ovanstående innebär alltså två kvällstävlingar, varav den första följs av morgontävling dagen efter, och jag hoppas innerligt att arrangörerna vägt in löparnas situation och den påverkan de utsätts för och inte bara sett till möjligheten att göra det hela publikvänligt. Det är ju också ett VM som stundar efter detta o-ringen och som möjlig deltagare i det mästerskapet vill jag känna att o-ringen blir en bra genomkörare, utan att det äventyrar prestationen framöver. Det är oftast en härlig känsla att få springa inför hemmapublik men jag tror att publiken kan stötta minst lika bra även under dagtid och dessutom får de då också någon kväll över till egen uppladdning.
Lämna en kommentar