Kan man njuta av varje steg i en halvmara? Mitt hittills enda försök för ett år sedan gav inte ett ja på den frågan, då en "Ukraina-mage" tvingade mig till 4 stopp i buskarna, men benen var pigga och tiden ok. I år tänkte jag i alla fall göra ett nytt försök och det stora målet är att menatlt kunna njuta hela banan runt!
Jag brukar hitta på lite galna upptåg med jämna mellanrum och den här gången är det halvmaran som jag försöker mig på för andra gången. Utan direkta förberedelser och helt utan en susning om vilken tid som kan vara rimlig kommer jag att ställa mig på startlinjen vid slottet på lördag 16.30.
Stockholm halvmaraton/ St: Eriksloppet
En förhoppning om att kunna mäta mig med fjolårets 1.18.43 finns kanske någonstans i bakhuvudet men det är nog egentligen inte rimligt så jag håller mig till rubriken och tar mig an uppgiften att njuta av varje meter (vilket kanske är en ännu större utmaning) och vara glad för att jag är återställd så här tidigt. 3:e-placeringen från 2007 lär bli svår att knäcka, med tanke på SM-statusen som lockat klart fler toppnamn än i fjol, men någon gång ska man vara en i mängden och en weekend i Kungliga Hufvudstaden ser jag fram emot!
Nöjd efter målgång som bästa svenska i Lidingöloppet 2007.
Bajamajja och pacing?? Att hitta 4 toaplatser som låg någotsånär skymda var en bedrift jag lyckades med förra året. I år hoppas jag dock att magen skall vara lite bättre och att jag slipper bli en motsvarighet till "Bajsmannen" som sågs flitigt på U-tube. Lite charmigt måste jag dock erkänna att det var när jag efter en bra stund inne på en bajamajja strax efter målgång kunde känna mig säker och kliva ut, för att mötas av en liten kille som blygt talade om att han hade i uppgift att ta med mig till prisutdelningen. Något nytt för mig var infon om pacing som kom med startbeviset. Det påstås att man inte får använda manliga löpare som draghjälp men jag blir inte så besviken för jag hade inte haft en tanke på att lejja någon. Hoppas bara att det inte finns någon som råkar hålla min fart för då vet jag inte vad jag ska göra men jag får väl försöka urskilja damerna i fältet och ta rygg på någon av dem. Försöker att inte bry mig om det där men jag minns att det blev lite uppståndelse i Schweiz i samband med världscupavslutningen 2007, då arrangörerna påstod sig kolla upp ev. hängning med hjälp av sträcktiderna. Det var fler än en som efteråt kom på sig med att fokusera på detta så fort de kom i närheten av andra löpare. Utmärkt träning för mig då med tanke på att jag hoppas på att springa i Schweiz senare framåt hösten. Och efteråt... Återstår att se hur kroppen reagerar på lördagens race men om inte vader protesterar hejvilt så är det tänkt att huvudet skall få sig en ordentlig utmaning genom att guida mig bästa möjliga väg genom Malmias lång-DM. Är huvudet dumt får kroppen lida blir mantrat så det är väl bäst att jag orienterar rätt! PS. Till Mackemucken och andra som är mer musikkännare än jag är det bara att erkänna: det är Iron Maiden och inte Hammerfall som gjort Run to the hills. Den är dock lika bra för det och rekommenderas som pushlåt i backe. Inslaget från Skivluppen kan man hitta i webbarkivet må 1/9 8.00-8.30. DS
Kommentarer
Lämna en kommentar