Under förra veckan var jag med landslaget på läger i Miskolc i Ungern. För mig var huvudsyftet med lägret att skaffa så mycket information som möjligt samt en inblick i vilka specifika krav som kommer att ställas på den som vill slåss om medaljerna vid nästa års VM.
På grund av att min hälseneskada inte verkar vilja läka fick jag promenera i skogen på de flesta passen, men då viktbältet fanns med i packningen kunde jag ändå få till några tuffa pass med hög belastning såväl muskulärt som centralt. Dessutom sprang jag ca 25 min varannan dag vilket gjorde att jag till viss del fick känna på O-tekniken även i lite högre hastigheter.
Den terräng vi möttes av är kuperad, med stora inslag av områden med negativ kurvbild med stenig botten. Jag upplevde det som att stenen gör att det ställs högre krav på orienteringsförmågan då man måste kunna vara offensiv i löpningen, samtidigt som fokuseringen på att finna de optimala stråken i terrängen måste vara hög. Gröna områden kunde variera i framkomlighet, men överlag var ljusgrönt lätt att passera och man kunde oftast pressa sig igenom mörkare nyanser av grönt. Arrangörsstaben skall även ha en eloge för ett kanonupplägg vad gäller de organiserade träningarna, kartkvalitén samt banläggning.
Under veckan fick jag även chans till flera omgångar akupunktur och massage av hälsenan av landslagets naprapat Mattias Åberg. Dessutom fanns ett gym där jag körde tre bra uppbyggnadspass styrka.
Om ca tre veckor skall jag göra min andra sklerosering av hälsenan. Skulle vara skönt om besvären skulle försvinna då, så att jag kan börja löpträna ordentligt igen. Hur som helst känner jag att jag har börjat lägga en bra fysisk grund under hösten och att motivationen finns för att göra mitt allra bästa mot nästa års huvudmål i Ungern i augusti.
Under helgen deltog landslaget på Ungerska mästerskapen. Jag gick långfinalen med blyväst, men sprang 25 min av medeldistansen i bra fart.
Lena byter om efter Långkvalet...
...och William är också nöjd efter ett stabilt lopp.
Kommentarer
Lämna en kommentar