Stads-ol i Venedig är något jag rekommenderar alla orienterare att någon gång prova på. Jag blev förälskad i såväl stad som orienteringsupplevelse och det var en perfekt avslutning på min kombinerade säsongsavslut/relax/uppstarts-helg i ett Italien som bjöd på +15 och solsken. Min start var dock allt annat än säker med tanke på att jag tillbringade förmiddagen på ett polishus....
Jag börjar med att presentera mitt lopp i PWT-finalen, då det gav mig mycket positivt att ta med in i vinterträningen. Den sedan tidigare inövade sprinttekniken sitter i någorlunda och även farten börjar komma tillbaka. Träningsvärk i lår och vader kom iof som ett brev på posten efteråt men det kunde jag ta med en klackspark när tekniken äntligen föll på plats. Kvalet hade lite mer att önska men jag lyckades bearbeta misstagen efteråt och tror faktiskt att en del okoncentration då berodde på trötthet i såväl huvud som kropp efter resan.
"Grande Problema"
Efter en trevlig bankett med löpare, sponsorer och Nicola Manfredi skulle sista dygnet tillbringas i Venedig med stads-ol som första punkt på söndag förmiddag. Då jag startade ca timman före Emma, Eva J och Patrik så beslöt vi att skicka mig med en annan bil och med endast ca en kvarts försening kom jag och slovakerna iväg. Lukas Bartak och Marian Davidik var med samt Lukas coach "Angie" och hans fru Susanne. Angie körde och valde att följa GPS:en istället för att åka motorvägen, vilket medföljde att vi knixade oss fram på småvägar. Det kändes som att det flöt på rätt så bra men när Angie skulle köra om en snigelfartsbil började problemen....
Bilen framför oss körde i 50 på 70-väg och Angie körde om den och framförvarande bil, som visade sig vara en polisbil som snabbt slog på sirener och blinkers för att få oss in till vägkanten. ID-handling och bilpapper skulle fram men i övrigt förstod vi inte så mycket då polisen endast talade italienska. Snart uppstod dock problem när försäkrings-/skattpapper med stämpel 2008 saknades och enligt polisen var detta ett "GRANDE problema". Lukas, som ägde bilen, försökte förklara att betalningen var gjord via internet men det höll inte och efter en stund kom ordern : "Follow us!" och det bar iväg till polisstationen.
Våra pass togs in och jag började fundera över vad de trodde om en svenska och fyra slovaker i en bil i Italien. Därefter påstod polisen att de skulle ha 700 Euro för omkörningen och vi förstod så småningom att det inte handlade om att omkörningen gjorts över heldragen linje (vilket Angie mycket riktigt argumenterade för) utan för att det var uppehåll i strecken på grund av att vi då befann oss i en fyrvägskorsning! Många samtal ringdes för att få hjälp med kommunikationen och Claus Schgaguler och Gabrielo Vieli (PWT) gjorde goda insatser. Samtal ringdes även för att få tag på försäkringsbolaget och tillslut verkade det som att det skulle gå att faxa in betalningsintyg för att på så sätt få tillgång till den beslagtagna bilen igen. Det tog dock ytterligare en stund att genomföra detta, då vi efter ett tag kunde konstatera att poliserna bytt faxnr 2/10 men det var visst upp till oss att komma på genom att läsa på lappar genom rutan in till deras kontor. De var dock snälla nog att upplysa om att vi faktiskt hade all rätt att tala Italienska!
Marian satte även igång med att styra upp att jag skulle få en ny starttid i venedig och även om jag försökte förklara att det inte hade någon betydelse så kunde han glatt konstatera en stund senare att han ordnat detta. Gabrielo verkar ha kontakter överallt och utöver nya starttider för oss allihop så friade han oss även från böterna på 700 Euro, och den till en början så maktgalne polisen som vägrade prata engelska avslutade med att önska oss lycka till i Venedig, samt informerade om att hans kompis blev 75:a i New York Marathon (har inte kollat upp om det stämmer).
Venedig var iaf underbart och jag kommer att åka dit igen. Måndag morgon passade vi på att förekomma de flesta turister när vi tog en gemensam träningstur 07.00 och därefter bar det av till flyget hem.
Turist? - Javisst!
Vi har utöver PWT-sprinterna passat på att njuta av omgivningarna och kulturen i form av vinprovning och stadsbesök. Olympic Theatre i Vicensa och lite shopping i Verona, där det fanns en mäktig och välbevarad gladiatorarena, varvades med cafébesök. Den italienska tidsuppfattningen har vi också märkt av ordentligt och det gäller att inte vara alltför hungrig innan middagen med tanke på att den ofta startar någon timma senare än utsatt tid och sedan håller på i 2-3h! Riktigt god mat och dryck har det iaf varit men allra bäst var nog pastapartyt på TC efter finalen där gulliga militärgubbar med tyrolerliknande hattar serverade pasta och vin med breda leenden.
I Venedig strosade vi runt på smågator hela kvällen och avnjöt italienska pizzor. Ett tips från Emma J är nog dock att kolla upp vad ansjovis heter på italienska men det löste sig någorlunda tillslut när pizzabeställning nr 2 inte var toppad med rödkål utan finstrimlat torkat kött!
Lämna en kommentar