11 december - 1+1=3 kan kännas fel att hävda som blivande lärare i matematik. För tillfället läser jag en kurs om grupprocesser där uttrycket vill visa att det ofta lönar sig att arbeta tillsammans.
Fransmannen Ringelmann motargumenterade detta genom ett försök i att mäta fysisk kraft. Han visade genom en maskin som mäter styrka att en person i genomsnitt orkade dra 63 kg, medan två personer i snitt orkade 118 kg. Vidare tester visade att tre personer klarade 160 kg och åtta personer endast 248 kg.
Antal personer*63=Potentiell kraft
1*63=63
2*63=126
3*63=189
8*63=504
Utvecklad kraft/Potentiell kraft
63/63=100%
118/126=94%
160/189=85%
248/504=49%
Mina uträkningar visar att den faktiska effektiviteten minskar ju fler personer som samarbetar.
I litteraturen omtalas detta som Ringelmanneffekten vilket uttrycks som
Faktisk effekt = Potentiell effekt – motivationsförlust – koordinationsförlust
I många fall tycker jag detta kan jämföras med orienteringssammanhang då löpare kommer ihop ute i skogen. Det som jag tror avgör om två löpare kan dra nytta av varandra eller snarare stjälpa varandra är om motivationen samt koncentrationen stärks eller minskar. Dock tror jag koordinationsförlusten är försumbar. I flera fall har jag märkt på mina egna tider att det går som snabbast då jag är ensam i skogen eftersom antalet yttre störningsfaktorer är färre. I de fall jag blir ikappsprungen minskar lätt motivationen och effekten blir därmed lägre.
Ett av de värsta misstagen tycker jag dock är när man sprungit ett lopp på egen hand, kommit ikapp löpare och får tanken att jag skall ”spara sekunder” genom att dra nytta av denna persons rygg under kommande sträcka. Bara då tanken kommer upp har jag släppt fokus från min egen orientering och det kan vara svårt att hitta tillbaka igen.
Kursen om grupprocesser är i vilket fall som helst mycket intressant och givande och värdefull i många olika sammanhang.









Kommentarer
Lämna en kommentar